JJ
1.0 av 5 hjärtan
Ramlade av yrsel och skadade fötter blev skrattad åt
“Ingen kommunination mellan 1177, ambulans, sjukresa, akutmottagning. Ramlade flera ggr då sjukresa stod vid fel hus och inte ringde på för att ledsaga mig. Varför tog inte skickad ambulans mig med , de var hos mig för bedömning. Efter två mycket långa samtal m 1177. Receptionisten skrattade åt mig, frågade vad jag ville?? De satte mig i rullstol, vid ett fönster, trots att jag sa att det var omöjlig plats pga tidigare trauma. Fick en psykos o kröp bakom en frys. Ingen hjälpte mig t toa el mat 10h. Jag har akut utmattning o var där för jag äter nästan aldrig längre, kan ju ej stå och gå pga högt fall 2020. Vårdgaranti uteblev. Min smärta hänvisas konstant t psykriatrin. Jag har aldrig träffat en ortoped. Jag är synligt skadad o funktionshindrad. När läkaren väl kom var jag så utmattad att jag knappt kunde prata. Jag fick diarretabletter. Jag har ett stressande kvinnofridsärende, hjärtklappning, högt blodtryck som skenar t farliga nivåer. Så svår huvudvärk, tryck i ögon, där ögonläkare tror högt blodtryck, kortisol eller hjärnskada efter psykisk misshandel, stress o obehandlad långvarig smärta. Diagnos akut utmattning, kronisk stess utan återhämtning. Där mina trasiga fötter o vrister sedan 6 år, skulle absolut stessa sönder nervsystemet med. Somatiskt, fysiska besvär. Men jag gråter. Så, galen och ifrågasatt, stämplad och skrattad åt. Sorgligt. Kommer aldrig ringa 1177 eller lita på vården. Har vårdtrauma efter en bilolycka 2005, oupptäckt brutet nyckelben. Mitt liv tog slut av smärta 2008. Jag medicinerades kraftigt o sov mest. Blivit änka vid 38. Förlorade min butik efter skadan. De hittade inte felet... det stod inte i journalen... då är patienten tydligen psykiskt sjuk. Det har gått 21 år. Flyttade iftån Region Dalarna för att börja om. Bli sedd, hörd, validerad. Inte hånad o skrattad åt. Ramlade med kryckor, flera ggr i väntrummet, när jag tog mig t toalett själv till slut. Ingen personal tog minsta notis. En i reception ropade vasst att jag skulle säga vad jag höll på med, de trodde jag checkade ut ifrån infektion. Det var bara jag som könde skam över att ens finnas, så jag hade mössa och covidmask på. Bad att någon kom in på mitt rum på akuten och pratade med mig, men ingen brydde sig ett dugg. De borde se till att en i rullstol yr matt o slut får någon näring. Hade noll energi när läkaren väl kom in vid 22. Synd, hon tycktes mkt bra. Hon ignorerade helt det faktum att jag inte kan stå o gå, och hur stressande och isolerande o förödande detta påverkar en människa. I sex år...!!!!!!! Att bli skrattad åt var värst. Jättekul. Skadeglad sadist i reception, märkligt.”Läs hela omdömet
