Jag skriver denna recension för att belysa en djupt problematisk och skadlig vårdkultur hos psykiatrin i Boden. Min kontakt med mottagningen har inte bara misslyckats med att ge mig den hjälp jag behöver, utan har aktivt förvärrat min psykiska ohälsa, förstärkt mina trauman och fått mig att tvivla på min egen verklighetsuppfattning. Reducerad till en diagnos Vid upprepade tillfällen har mina samtal med olika vårdgivare inletts med frasen: "Jag ser i din journal att du har den här diagnosen." Därefter har allt jag sagt, känt och upplevt tolkats och avfärdats genom detta filter. Mina försök att förklara mina känslor och erfarenheter har bemötts med att jag "missförstår sociala koder" eller "tolkar situationen fel" på grund av min diagnos. Det har skapat en oerhörd maktobalans där mina upplevelser systematiskt har devalverats, medan vårdpersonalens egna missförstånd har setts som "fullt normala". Jag har inte blivit bemött som en individ, utan som en checklista av förväntade symptom. Gaslighting och brist på empati När jag har uttryckt min grundläggande svårighet – att jag inte kan lita på människor på grund av tidigare trauman – har jag blivit bemött med professionella leenden och förminskande kommentarer som "du måste våga blicka framåt". Istället för att lyssna och validera min upplevelse har man antytt att felet ligger i min inställning. När jag uttryckt frustration har lösningen som föreslagits varit att justera min medicinering, som om mina fullt legitima reaktioner på dåligt bemötande vore ytterligare ett symptom som ska medicineras bort. Denna form av gaslighting är djupt skadlig och har eroderat min tillit till mig själv. Brutna löften och felaktig journalföring Efter en inläggning blev jag lovad KBT-behandling med en beräknad väntetid på 3 månader. Det tog tre år innan jag ens fick komma på ett bedömningssamtal. Under detta möte blev jag totalt missförstådd. Trots att jag tydligt förklarade mina problem och mitt behov av traumabearbetning, avslutades mötet med att KBT inte var aktuellt för mig då det "saknades ett passande program" och att terapeuten "inte förstod vad jag behövde hjälp med". Det mest allvarliga är att min journal efteråt innehöll direkta felaktigheter. Det påstods att jag själv tackat nej till KBT, när det var vårdgivaren som nekat mig den. Det ifrågasattes även om min tidigare KBT-behandling verkligen var KBT och det skrevs i journalen att det "lät mer som stödsamtal", trots att jag tydligt bekräftat att det var KBT. Detta är inte bara oprofessionellt, det är en manipulativ förvanskning av sanningen som undergräver patientens trovärdighet. Slutsats Min erfarenhet av Bodens psykiatri är att den bygger på en kultur där patienten inte blir lyssnad på. Antidepressiva mediciner presenteras som den primära lösningen – ett plåster på ett infekterat sår – medan det verkliga behovet av traumabehandling och medmänskligt bemötande ignoreras. Jag har kämpat, tagit mitt ansvar, tränat, väntat i åratal och gång på gång öppnat upp mig, bara för att bli misstrodd, förminskad och till slut anklagad för att inte vilja må bättre. Vården har förstärkt just de problem jag sökte hjälp för: känslan av att vara maktlös, manipulerad och ensam. Man behöver ingen psykologutbildning för att vara medmänniska, men bristen på just medmänsklighet genomsyrar tyvärr denna verksamhet. Jag kan inte med gott samvete rekommendera Bodens psykiatri till någon som är i en sårbar situation.