Tyvärr samma känsla som Sune. Jättebesviken när jag väl fick komma till centrum för reumatologi. Första besöket var den läkaren rejält försenad, stressad och otrevlig. Hon ville bara bli av med mig och tyckte inte att jag hade reumatism fast jag haft det större delen av livet. Jag blev helt nedtryckt i skorna och åkte hem ledsen och uppgiven. Andra besöket till en annan läkare blev jag också bemött med stor misstänksamhet och jag fick argumentera minst i 20 minuter om mina diagnoser innan hon kollade längre ner i min journal och hittade att jag faktiskt hade diagnostiserad reumatisk sjukdom sedan länge. Då ändrade hon tonläge men förklarade för mig som om jag var ett litet barn att det var inte självklart att få testa sprutor jag bett om och om det inte hjälpte efter prövotiden får jag söka mig någon annan stans. Remisser till provtagning, återbesök har konstant missats så jag måste själv ringa och påminna. besökstid har bokats om och återbesök har blivit 5 min tel möte. Nu har hon glömt återbesökstiden och gått på semester när jag ringde så jag får komma till en ny läkare igen. 3 besök alla till olika läkare, det blir ju ingen som lär känna min sjukdom som är komplex och långvarig. Tack till den underbara sjuksköterska som gick igenom hantering av sprutona. Där fanns värmde och tid utan stress. Jag tycker synd om läkarna som verkar ha så stressigt att de tappar greppet, men det är också synd om oss patienter som tar vår lilla kraft för att ta oss iväg för att få hjälp i en tuff vardag. Det är väl egentligen deras utrymme för patientvård och uppföljning som ska ha en känga.