Jag blev skadad för livet

Jag levde med våld och blev nedstämd och utmattad. Jag sökte akut i samband med konflikterna hemma och istället för att adressera våldet och hjälpa mig ur min fruktansvärda hemsitiuation så utsatte de mig för ECT i kombination med en psykofarmaka som i studier har visat sig öka risken för kognitiva skador. Jag blev jättesjuk av behandlingen och levde i ett veritabelt helvete de påföljande åren. Det gjorde det också svårare för mig att lämna den våldsamma relationen och jag låstes in ytterligare i relationen genom att bli skadad och långtidssjukskriven. Efter ECT-experimentet så tryckte de i mig alla olika sorters psykofarmaka de hade. Jag höll på att stryka med under den här tiden. Hemma hade jag två små barn. Till slut lyckades jag genom något mirakel ta mig ur det, sluta med alla mediciner och ta mig ur psykiatrin. Det tog många år och jag återhämtade mig aldrig helt på grund av de kognitiva skadorna som ECT-behandlingen gav mig. Det jag upplevde och mötte i Nyköpings lasaretts psykiatri är något som jag alltid bär med mig, både skadorna, traumat men även sekundärtraumat av att se dem förstöra andra människor på liknande sätt. Jag vet inte hur många av dem jag mötte som lever idag, jag är säker på att minst två av dem jag mötte i slutenvården strök med på grund av deras ”behandlingar”. Jag och mina barn hade tur att jag överlevde, det var nära att de tog mitt liv.