Dålig upplevelse
“Jag vill sammanfatta min upplevelse av kontakten med BUP och förklara varför jag nu har valt att avsluta kontakten. Under den tid vi har haft kontakt med BUP har jag tyvärr känt mig allt mer frustrerad och uppgiven. Min upplevelse är att vi inte har blivit tillräckligt lyssnade på eller tagna på allvar, trots att jag vid upprepade tillfällen har kontaktat både läkare och sjuksköterska och beskrivit vår situation och de svårigheter vi har hemma. När det gäller min sons ADHD har vi provat olika mediciner, men jag har inte upplevt att vi har fått tillräckligt bra effekt. Varje gång jag har kontaktat BUP och berättat att medicinen inte fungerar tillräckligt bra har svaret i princip varit att dosen ska justeras. Jag har saknat en mer omfattande uppföljning av situationen och en känsla av att någon verkligen försöker se helheten och förstå hur min son fungerar i vardagen. Sedan maj har jag dessutom upprepade gånger bett om ett läkarintyg inför min ansökan om omvårdnadsbidrag hos Försäkringskassan. Jag har kontaktat både sjuksköterskan och läkaren och varit tydlig med att jag behöver hjälp med detta. Trots det har processen dragits ut under lång tid. Jag har fått olika besked om vem som skulle skriva intyget och har gång på gång behövt kontakta och påminna vården. Till slut gick personalen på semester och först efter många samtal och kontakter skrevs intyget. När läkaren sedan skulle skriva intyget bokades dessutom en särskild tid för att hon skulle “stämma av” med mig. Jag har förståelse för att läkaren kan behöva ställa kompletterande frågor, men jag har svårt att förstå varför det behövdes en särskild tid när BUP redan har vår journal och när jag vid så många tidigare kontakter har beskrivit samma situation och samma svårigheter. Min förväntan var att läkaren skulle kunna använda den information som redan finns dokumenterad och göra en professionell bedömning utifrån journalen, sin medicinska kunskap och den kontakt hon haft med oss. Jag förväntar mig inte att läkaren ska skriva mina ord. Tvärtom förväntar jag mig att vår situation ska beskrivas med vårdens egna professionella ord och utifrån den information som BUP faktiskt har tillgång till. Därför blev jag mycket besviken när jag läste det färdiga intyget. Jag upplever att det inte ger en rättvisande bild av min sons svårigheter eller av den situation vi har hemma. Det som framför allt gjorde mig ledsen och frustrerad är att läkaren återkommande skriver formuleringar som “enligt mamman” och “mamman uppger”. Jag förstår att läkaren måste skilja mellan vad jag som förälder berättar och vad vården själv har observerat. Men vi har haft återkommande och ganska omfattande kontakt med BUP, och jag har under lång tid beskrivit samma problematik. Därför hade jag förväntat mig att intyget i större utsträckning skulle innehålla vårdens professionella bedömning och den kunskap som faktiskt finns efter våra kontakter. Flera delar av intyget är dessutom mycket kortfattade eller helt tomma. Detta känns särskilt allvarligt eftersom intyget ska användas i min ansökan om omvårdnadsbidrag hos Försäkringskassan. Jag är orolig för att Försäkringskassan inte får en rättvisande bild av vår situation när så mycket information saknas och när det jag berättat främst återges som “mamman uppger”. Jag har tidigare fått intyg från annan vårdpersonal där min sons svårigheter och vår vardag har beskrivits betydligt mer noggrant. Därför blir skillnaden väldigt tydlig för mig. Jag hade förväntat mig mer av två erfarna vårdpersoner som vi har haft så pass mycket kontakt med. Jag upplever detta som mycket oprofessionellt. Det känns som att jag gång på gång har behövt kämpa för att få hjälp, få svar, få medicineringen följd upp och till slut få det intyg som jag behövde. Det som borde ha varit stöd från vården har i stället blivit ytterligare en belastning. Jag vill vara tydlig med att jag inte avslutar kontakten för att jag inte vill ha hjälp. Tvärtom har jag sökt hjälp just för att situationen hemma är så krävande. Som förälder behöver man känna att vården lyssnar, förstår och hjälper till att hitta lösningar. Man behöver avlastning – inte ytterligare belastning. Jag har därför nu valt att avsluta kontakten med BUP eftersom mitt förtroende har försvunnit. Det är ett beslut jag inte har tagit lättvindigt. Samtidigt vill jag framföra min kritik eftersom jag hoppas att min erfarenhet kan bidra till att andra familjer inte behöver uppleva samma sak. Familjer som söker hjälp hos BUP befinner sig ofta redan i en mycket pressad situation. Man ska inte behöva känna att man måste kämpa mot vården för att bli lyssnad på, få hjälp eller få den dokumentation som behövs. Min önskan är att andra föräldrar och barn ska mötas av ett mer lyhört, respektfullt och professionellt bemötande än vad jag själv har upplevt.”Läs hela omdömet